Hur många av er jobbar på samma ställe där ni växte upp? Inte många va!? 2-3 generationer tillbaka så var det dem flesta. Tidigare kanske man lämnade när en fabrik lade ner. Idag lämnar vi för att vår potential inte är erkänd eller för att vi inte blivit tillräckligt befordrade. Arenan jobb har blivit en potential till självförverkligande.

Massan som levde på samma ställe större delen av livet var organiserade i en tydlig strukturer. Idag har vi en mera lösa trådar. Vi har gått från struktur till nätverk. I nätverket kan vi gå in i och lämna lättare. Men vi vill fortfarande ha känslan av tillhörighet.

Frågor som arbetsgivare har idag: Hur ska jag få dig att stanna? Hur kan jag skapa en miljö så att du känner att du kan växa här och få rötter under den tid du är här? Hur ska jag kultivera känslan av tillhörighet när du rör dig från ett jobb till ett annat?

Skiftet från struktur till nätverk på tre generationer är enormt. I den gamla modellen visste du vem du var, vad som var förväntat av dig. Nu är allt förhandlingsbart. Allt är ett samtal. Vi har mycket mera frihet och samtidigt är bördan av ”självet” stort. Vi måste ständigt veta vad vi tycker, vad vi vill.

Relationer på jobbet spelar roll, medarbetare är den ”hårdvaran” som vi behöver bädda för.

Skribent: Tamara Maskovic Wängborg